På bussen hem
Hade en intressant kväll igår. Satte mig på bussen hem och precis bredvid mig hade någon glömt en mobiltelefon. Jag tog med den hem och väl hemma började jag leta igenom kontakterna, för att se vem som var bäst att kontakta. Mobilen hade svagt batteri, men som tur är så hade jag faktiskt en laddare som passade. Började knåpa ihop ett sms till "mor" när hon plötsligt ringer. Jag svarar och får prata med ägaren till telefonen. Vi bestämmer möte vid VI-butiken. Jag börjar gå på en gång och får vänta i kanske 5-10 minuter vid butiken. Sen kom en kille cyklande, han ler och cyklar fram till mig. Han var vekligen glad att få tillbaka telfonen, men jag menar, vem skulle inte vara glad i det läget? Vi småpratar lite, sen får jag en kram och ett "tack så hemskt mycket. Du får ha en trevlig sommar".
Jag var glad hela kvällen och jag är fortfarande glad över att få göra någon så glad.
Nu är det väl säkert någon idiot som undrar varför jag inte behöll telefonen. Visst, tanken slog mig, det var en jävla fin telefon. Men jag skulle aldrig kunna göra någonting sånt. Om jag hade tappat min mobil så skulle jag vilja att personen som hittar den försöker få tag på mig. Så varför skulle jag göra tvärtom mot någon annan?
bra du e som lämna itllbaka :) och jag hade lämnat tillbaka den - för som du skriver så är de ju alltid nån som blir ledsen över de
