Torsdagsnatten, valpnatten
Fick skjuts till Veronica mitt i natten. Jag var glad, valparna var ju på väg nu. Vi väntade och väntade. Jag ville inte somna, jag ville vara med när allting hände. Det var så häftigt att se hur valparna rörde sig i Lexis mage. Jag väntade ivrigt på att dem skulle titta ut. Det är verkligen någonting som jag vill se i mitt liv: när valpar föds.
Vid fyra-tiden kunde jag inte hålla mig vaken längre, jag somnade till i någon timme. När jag vaknade så kändes det som att det var på gång, Lexi hade fått igång värkarna. Hon fick komma ut och springa, för att få igång det ordentligt. Men sen hände det inte mycket mer. Jag väntade tålmodigt. (snälla, snälla Lexi, låt valparna få komma ut nu!). Men det blev inte så. Veronica frågade mig om jag skulle kunna vara barnvakt medans de åkte in till veterinären med Lexi. Och så fick det bli. Jag fick ta hand om barnen, medans Veronica var hos veterinären för att få ut valparna med kejsarsnitt.
När dem äntligen kom hem på eftermiddagen så var jag lycklig igen. Dem var ju så söta! Så där satt jag tills jag fick skjuts hem, framför valparna.
