Beware of the dogs!

Tänkte ta lite tid åt att skriva av mig om APUn.

Två veckor av APU har jag kämpat mig igenom. Börjar verkligen bli segt. Ska bli skönt att komma tillbaka till skolan, helt klart. Fast det har ändå varit lite skönt att vara hemma. Det är skönt att kunna spendera tid med båda mina hundar. Sen är det också skönt att slippa min härliga hatklubb på Säbyholm. Fast det är ändå skönare på Säbyholm. Hemmifrån, stor satsning på hundar och alla sköna människor!
APUn har jag faktiskt tröttnat på nu, händer inte direkt någonting spännande om dagarna. En vecka kvar att genomlida, sen är det äntligen över, för den här gången. Finns inte så mycket att göra om dagarna. Tråkigast är det när vi är ute och går med hundarna, speciellt småhundarna som alltid springer omkring och trasslar in sig. De stora hundarna kan i alla fall gå ordentligt. Ja, de flesta åtminståne. Annars är det helt okej uppgifter, som städning, hämta post och slänga sopor. Rökpauser har vi fortfarande gott om på eftermiddagarna när vi städar båsen och väntar på att alla hundar ska bli hämtade. Så ser mina dagar ut. Enformiga och tråkiga.

Har väl gjort ett par småtabbar, men inga stora direkt: Lite bullar som har blivit uppätna och en tjej som fått vatten från en vattenskål över sig.
Kan alla rutiner nu, så det mesta flyter på rätt bra Kan alla hundars namn numera och de allra flestas koppel, så utgången går mycket snabbare nu än i början. Dessutom är det skönt att veta när folk kommer och hämtar sina hundar och jag ska hämta dem.

Jag vet inte om de hatar mig eller om det var ett test, men jag fick gå med fem stora hanhundar efter ett gång tikar, varav ena höglöper. En härlig promenad i skogen över stockar, sten och berg. Behöver jag säga att jag inte tänker gå med på det igen?


Lite osammanhängande inlägg sådär. Men nu förstår ni i alla fall lite hur mina dagar ser ut. Tänkte jag skulle ta och uppdater er om hur min fritid har varit också. Förhoppningsvis blir det imorgon. Nu har jag inte tid. Måste verkligen sova. Ska vara hos tandläkaren 07:45 på medborgarplatsen. Jag som är sugen på en skön sovmorgon imorgon. Fan..

Godnatt!

De första två dagarna på APUn är nu avklarade. Jag kommer nog inte att ha några problem med att klara mig den här veckan. Det är faktiskt ganska kul. Men frågan är om jag kommer att klara mig de två sista veckorna utan att dö av tristess. Det är ju trots allt väldigt enformiga dagar. Finns inte så mycket att göra om dagarna. Mina arbetsuppgifter är att gå ut med hundar, ge några mat och städa. Det blir faktiskt väldigt mycket till att sitta still. Då är det skönt om man kommer överens med de man jobbar med. Så kommer dagarna att flyta på.
Har fått sluta tidigare båda dagarna nu. Det känns skönt, men jag tror inte att det kommer göra en så stor skillnad att jobba till 18:00, då jag slutar. Dagarna flyter på ganska snabbt, fast det känns som att jag varit där en vecka nu. Börjar redan komma in i arbetsrutinerna (inte för att det är så komplicerat). Kan redan många hundars namn och vilka koppel de ska ha. Någonting som jag trodde skulle ta upp typ hela APU perioden att få in.

Måste bara säga att det är otroligt skönt att jobba så nära hemma. Tar inte ens tio minuter att gå. Väldigt smidigt att gå hem på lunchen och ta en promenad med mina egna hundar.

Sitter valpvakt, näst sista dagen. Ska bli hur skönt som helst när jag är klar här borta. Bara idag och morgondagen kvar. Har tröttat något offantligt på det här "jobbet". Igår var lillebror Elias med, så då var det lite roligt iaf. Men jag hatar att sitta här själv och tråka. Även om det är slappt. Skulle nog vara bättre att vara hemma med mina egna hundar. Så många timmar som jag har spenderat här för så lite pengar. Det gör jag inte om kan jag tala om. Valparna har äntligen blivit söta, det är ett plus. Nu är de tillräckligt stora för att till mesta delen klara sig själva. Nu flyttar jag de bara från valplådan ut till valphagen så får de klara sig själv och busa med varandra.

Skolan börjar på söndag. Det känns lte stresigt sådär. Känns inte som att jag kommer hinna göra så mycket. Imorgon kommer jag sitta valpvakt, och det positiva är att jag kommer ha sällskap av Yvonne och hennes dotter. Efter det ska jag träffa Nathalie (har vi några egentliga planer för kvällen?). Mamma och Roger åker iväg på kryssning imorgon och kommer hem på lördag. Det kommer vara skönt att kunna slappna av hemma, inte ofta  man kan göra det, nästintill aldrig. På lördag går mina planer till himmelska hundar! Vara där ett tag med Muscot. Sen kommer jag förmodligen att packa det jag ska ha med mig (fast det kanske jag borde börja med redan nu?). Och på söndag kommer pappa över vid nio-tiden så ska vi packa in allting i bilen och sedan åka.
Det är inte långt kvar nu!

Gårdagen var hur mysig som helst. Mötte upp Nathalie och Domino på tunnelbanan mot Ropsten. Vi gick av i Karlaplan och började sedan gå mot Himmelska Hundar. Vi gick lite vilse i början, men vi hittade tillslut. Min första tanke var att det var väldigt litet. Tur att jag inte tog med mig Nikita. Kändes som att det skulle bli totalkaos om det var ett par stora hundar där som busade. Vi beställde varsin kladdkaka (som var otroligt god) och hundarna fick en varsin mezetallrik (snabbt uppäten). Vi satt där i ungefär två timmar och under tiden kom det och gick olika hundar. Det var så underbart att se när Muscot busade med alla möjliga sorters hundar. Jag rekomenderar verkligen cafét. Alla som har hund, eller vill se många fina hundar borde pallra sig dit! Jag kommer garanterat att befinna mig där många fler gånger.

See you there?

Snart ska jag åka in till stan med Muscot och möta upp Nathalie och Domino. Vi ska på hundcafét jag skrev om igår. När  jag kommer hem så berättar jag givetvis in i detalj om stället :).

Demi var en underbar hund. Alltid glad när jag kom och skulle ta ut dem på promenad. Demi var en av dem hundar som jag tar hand om för Rex Ventors Kennel på dagarna.
När jag kom in efter att ha varit ute med Tinja och Haley hade Demi halkat och låg still på golvet. Hon kunde inte komma upp. Ringde genast Veronica och hon kom hem så fort hon kunde. Vi fick upp Demi på benen igen och gick ut för att se hur hon gick. Det gick hyfsat bra, tills hon skulle bajsa, då ramlade hon omkull igen. När vi fick upp henne igen så ville hon gå in, men hon kom inte upp för trappan till dörren. Med lite hjälp fick vi upp henne och hon fick gå in. Vi stängde dörren och stog utanför och pratade en stund om huruvida man skulle boka ett veterinärbesök. När vi sedan öppnade dörren igen så hade Demi inte kommit någon stans, hon hade halkat omkull precis innanför dörren.
Senare på kvällen så åkte Veronica in till veterinären men henne. Demi fick komma hem igen under helgen med kortison. Om hon inte blev bättre över helgen, så skulle hon få somna in.
Nu vet jag hur det blev. Mina tankar går till Veronica och alla som träffat Demi. Vi kommer ihåg henne som en underbar hund.

Nu har jag och min syster fixat till bloggen lite. Ser inte så värst rolig ut med pixlig text på bannern. Men det är bara en tillfällig design medans vi fixar och trixar med en mycket bättre! :)

Ja, den här designen duger ju tills vidare.